Regn

I går tisdagen 22 april åkte jag in en snabb sväng till stan. Min lillebror fyller år i veckan så jag tänkte skicka hem något kul till honom. Jag hade en trevlig shopping runda, men missade båten jag planerat att ta hem. Det gick en till senare på kvällen så det var väl inga problem, tänkte jag. Trött av allt shoppande tog jag en fika på Starbucks istället. När jag fått lite ny energi promenerade jag ner mot hamnen. (Efter att ha frossat bland Benefits produkter på Sephora.) Den här gången hann jag med färjan, percis när jag klev ombord fick jag en stor regndroppe i nacken. Skönt, jag slapp regnet och hann med båten och skulle snart vara hemma i Tiburon. Och där skulle det antagligen inte regna, för det brukade inte regna där när det gjorde det i stan. Om det gjorde det så skulle det inte vara hela världen eftersom bussen skulle gå från färjan nästan ända fram till dörren. Ju närmare jag kom Tiburon desto mörkare blev himlen. Då jag klev av båten så fanns det till min förvåning ingen buss. Jag frågade en farbror som sa att den sista bussen gick när den förra båten kom, 18.35 alltså. Det var väl inget annat att göra än att gå hem. Det duggade lite men det var inte så farligt, så jag började gå. Efter en kvart blev regnet mer ihärdigt, tur att mitt gula paraply låg i handväskan. Jag hann knappt ta upp det innan vinden slet tag i paraplyet och vände det ut och in. Jag försökte vira min sjal runt huvudet för att få lite skydd, men den blåste ner över ögonen. Det här gick inte, regnet öste ner och vinden slet i mina shoppingkassar. Jag tog fram mobilen för att be någon att hämta upp mig, det var minst en halv timmas promenad kvar till huset. - Du har för lite pengar på ditt kontantk....Skit! Inte nu sa jag högt för mig själv. Det fanns inte en enda människa att låna telefon av, för vem var ute i ett sånt här väder frivilligt? Inte en telefonkiosk så långt ögat kunde nå, för telefonkioskar brukar det finnas gott om här, men inte nu när jag behövde en. Det var bara att gå, jag pinnade på så fort jag kunde i mina genomblöta jeans. Höll mina kassar tätt intill kroppen för att inte mina nya fynd skulle bli blöta, jag hade en ny svart klänning i en av påsarna, en sådan som färgar av sig innan man tvättat den, i samma påse fanns en vit topp! Jag tryckte ner min elle tidning för att skydda toppen från klänningen. På vägen hem i regnet hann jag tänka; var det värt att missa första båten för att köpa toppar och klänningar? För att sen komma fram till Tiburon och se att det inte fanns någon buss, utan istället regn och blåst. Skulle jag ens ha åkt till stan idag? Även upp för den sista branta backen var det värt det! Hemma väntade Martin med varm mat. Efter att ha krånglat mig ur mina blöta jeans och tagit en varm dusch och fått ett mål mat, somnade jag som en stock. Usch vilken kväll, men det var absolut värt besväret.