Shoppa flygplan, någon?

Vi är tillbaka i Tiburon sen i måndags, solen skiner mer här än i stan, det är jätte varmt så varmt att man ibland inte vet vart man ska ta vägen. I dag åker Hunter med sitt flygplan till östkusten med all packning och hunden. Tjejerna åker först på fredag, katten blir kvar med oss. Idag är det och har varit skolavslutningar hela dagen. Martin är iväg och lär ut cykelkunskaper till ett gäng gubbar som inte riktigt har koll på allt. Dom lär sig byta däck till exempel. Så jag passar på att skriva några rader om vårt äventyr i staterna :)

Förra veckan hos Dennis var en underlig vecka. På måndagen när vi lämnade hotellet i Pacific heights fick jag skäll av den konstiga receptionisten. Hon tyckte att det var mitt fel att hon inte hittade något papper när vi skulle checka ut...samma tant egnade mycket av sin arbetstid att trakassera unga pojkar under deras vistelse på hotellet. Det ingick frukost och middag på hotellet, under frukosten eller middagen såg tanten till att infinna sig i matsalen för att klämma och känna på vissa gäster, gärna en lite fransk kille med stora bruna korkskruvslockar. Hon lät inte någon få äta sin mat ifred om hon inte var på någon kille så skulle hon prata med någon annan gäst, enormt störaden när man precis vaknat och försöker få i sig lite frukost. Hon passade också på att skälla ut mig när jag frågade vilken dag det städas. Den gången blev jag nästan lite rädd, jag var inte beredd på att hon skulle flyga upp ur stolen där hon satt bakom receptionsdisken för att spotta och fräsa som ett vulkanutbrott. Men när vi checkade ut så hade jag nästan på känn att hon kanske skulle kunna få ett spel, så jag sa att kontoret hade fixat med betalning och allt var klart, sen slängde jag nycklarna på disken och vände på klacken. Tanten blev tyst för en stund; -Thanks for staying with us, ropade hon innan jag just skulle ut genom dörren. Jag sa högt för mig själv jävla skit ställe, efteråt ångar jag att jag inte sa till henne i stället.

Då stod vi ute på gatan med en jätte resväska, en ryggsäck och en cykel. Klockan var närmare tolv och det skulle bli svårt att få en taxi från gatan där vi stod, det var inte en så värst trafikerad gata. In till hotellet ville jag absolut inte gå för att ringa på taxi. Så jag gick ner till kiosken som låg några meter ner på gatan. Här kände dom igen mig för att jag nästan varje morgon köpt kaffe där, hotellets kaffe var svagare än te. Mannen bakom kassan ringde yellow cab åt mig. Men det var kö, så klart vi lunch tid och allt, så jag köpte en kopp kaffe under tiden. -Fortfarande kö, sa mannen när ett par minuter och hälften av kaffet var uppdrucket.
-Men min kusin kör limousine, han kan köra er! utbrast kiosk mannen.
-Det blir nog för dyrt, det räcker med en vanlig taxi. Och då kom kioskmannen äntligen fram på linjen. Taxin kom och vi slapp åka limousine till Dennis.

Väl framme hos Dennis fortsatte denna underliga måndag. Han var glad över att se oss och satte igång att steka fisk och jumboräkor. Han som aldrig annars använder sitt kök. Han hade varit och fiskat med brorsan och fem ungar den veckan vi var på hotellet. Han berättade att dom knutit fast barnen på båten så att dom inte skulle springa runt så mycket, eller trilla i sjön. Sen undrade han vad vi hade för planer för morgondagen. Martin tänkte eventuellt åka till Hunters kontor.- Jaha, sa Dennis till mig, då har du kanske lite ledig tid imorgon? Du skulle kunna följa med mig och handla, jag behöver köpa ett nytt flygplan. -Visst svarde jag lite chockat. Det är inte varje dag någon ber mig att följa med för att shoppa flygplan.

Det blev dock aldrig någon flygplans shopping för min del. Dennis fastnade på kontoret hela tisdagen och på onsdag flög han till Idaho för att fiska. Vi får väl se om det blir någon flygplans shopping framöver, men jag tror inte det.